Nyheter

Reportage

Inside från Tomteland

Det är bråda dagar uppe i finska lappmarken i närheten av Rovaniemi. Det tillverkas leksaker som aldrig förr. Utbudet är större än någonsin. I Norge är det rena schackboomen efter andra VM-titeln, så tomtenissarna har fått ta fram den hemliga formeln till den klassiska schackfärgen. Några av nissarna har tröttnat på de bortskämda renarna som bara jobbar en dag om året. De tänker föreslå tomten något nytt att åka i.

Det hela började med att självaste Rudolf krävde fler vajor i spannet. För den oinvigde så kan vi förklara att en vaja är en ren av honkön.

– Jag har hört att det här med vajor ökar säkerheten, förklarade Rudolf.

– Han svamlar, tyckte en av nissarna. Han börjar bli senil.

– Nej jag lovar, kontrade Rudolf. Det finns en tomte i Sverige som säger att vajor på vägen hindrar bilarna från att krocka. Jag vill inte heller krocka.

– Han har lyssnat på Tingvall och tomtarna på VTI. De som talar sig varma för vajerräcken, skrattade näste nisse och förklarade skillnaden mellan en vaja och en vajer.

– Nu har han skitit i det röda skåpet, konstaterade en annan av nissarna. Vi pensionerar renarna och sätter tomtefar i en modern bil i stället.

– Ja han har ju ändå problem med strömmen till ipaden han skaffat för att kunna köra med hjälp av Google maps.

Tomtarna enades om att de skulle försöka hitta en riktig tomte till motorjournalist för att läsa vad han skrivit om moderna bilar. De hittade en riktig tomte nere i södra Sverige.

– Den där killen har ju tomtehår, så det är bara att bleka det lite så går han hem hos farsgubben.

De läste lite och den där tomten till motorjournalist hade tydligen kört bil uppe på Vattnajökull på Island. Varje vinter var han ute och körde i värsta snöstormen och han var manisk när det gällde däck med dubbar.

– Ja, det måste vara broddar de menar, sa en av nissarna. Idag har ju journalister så vansinnigt bråttom så de har ingen ordning med stavningen.

– Titta här. Här är han ute och kör fyrhjuling med band på älven i Boden. Honom ska vi ha!

Så kom det sig att en delegation tomtenissar konsulterade denne journalist nere i Småland för att få tips om ett lämpligt fordon till tomten. Några var redan inne på det här med en Lamborghini LM 002. En fyrhjulsdriven bil som ser ut som en Hummer men har en motor från Lamborghini Countach. Några var inne på en Porsche Cayenne.

– Det måste vara en snabb bil, sa en av dem. Gubben ska ju hinna med halva jordklotet på en natt.

Journalisten försökte med att den borde vara miljövänlig. Kanske Volvos nya XC90 som laddhybrid.

– Ha! Laddhybrider är bara båg. De dricker lika mycket besnin som en vanlig bil och några sladdar hinner gubben inte med att trassla med, tyckte en av nissarna.

En annan av nissarna hade nosat upp en artikel om Bentleys nya SUV.

– Bentleyn, då? Den kan väl köras på etanol.

Efter en stunds debatterande så visade det sig att hela gänget med nissar ville ha värsta lyxen. Alla trodde de sig om att få ta över efter tomtefar. De förklarade att det är med tomtefar som med Fantomen. Han är inte odödlig.

– Vi byter bara när vi finner det lämpligt, men dräkten gör att han klamrar sig fast vid sitt ämbete längre än Fantomen. Under tomterocken syns inte en växande kulmage lika väl som i Fantomens latexdräkt.

Både Audi R8 e-tron och Mercedes SLS AMG i elversion var på tapeten i sammanhanget men de föll på lastkapaciteten.

– Mitt förslag är Audi A7 h-tron, sa journalisten kort och gott. En eldriven bil där energin lagras i vätgas och det enda som kommer ut ur avgasrören är snö.

– Åhhh, sa nissarna unisont, men de grimaserade lite samtidigt. Inte riktigt så lyxigt som de velat.

– Den är faktiskt fyrhjulsdriven. Den enda fyrhjulsdrivna bilen som kan köras med bara snö som avgaser, triumferade motorjournalisten och nissarna packade ihop för att återvända till tomtefar med sitt förslag.

– Nej, nej, sa tomtefar. Jag behöver ingen bil. Renarna fixar det här utan problem. Nu bygger de ju större hus och dessutom tätare, så ungarna är ihopklumpade i stora städer numera.

Rudolf log och räckte ut tungan åt nissarnas misslyckade kupp.

På natten hade tomtefar en mardröm om den stundande växthuseffekten som skapades av metangasen i renarnas allt vanligare vädersläpp. Han satte sig upp med ett ryck och insåg att han med den där bilen både kunde sprida snö, på en planet som redan höll på att värmas upp så att snötäcket minskade, och få ström till sin ipad.

– Jag köper er idé, sa han morgonen efter. Men jag måste ha bra däck med broddar.

Nissarna drog iväg till en testanläggning för däck däruppe i ödemarken. Där mötte de en desillusionerad finsk testchef på Michelin. Han hade precis fått veta at de grodlår han köpte på stormarknaden inte var närodlade.

– Ja. Det var någon otrevlig motorjournalist som såg ut som en tomte som frågade mig vad jag gjorde så långt norr om grodornas nordligaste livsrum.

– Världen är liten, sa en av nissarna. Han har precis övertygat oss om att vi ska ha en elbil till tomten i år och tomten kräver broddar.

– Ha, sa fransmannen. Det heter dubbar.

Nissarna såg något konfunderade ut.

– Var hittar vi de bästa dubbarna?

– Ja ni får nog åka ner till den där journalisten. Hans grannar, Däckproffsen, gör dubbar till en trevlig racerförare som heter Alain Prost. Han talar ett förståeligt språk och han har kört vinterrally med en skum bil som kallas Dacia. De dubbarna heter duga!

Nissarna vilade inte på hanen. De fixade däck hos Nokian, eftersom fransmannen fortfarande var sur för att han blivit lurad på grodtillgången, och dubbar hos Däckproffsen i Växjö.

Så återstod bara att övertyga Audi om att tillverka åtminstone en A7 h-tron till tomten. Visst, tomten har ju ett kanonbra varumärke, där de flesta tillverkare gärna vill produktplacera allt som finns tillgängligt, men tiden är knapp. Bästa produktplaceringen någonsin gjorde exempelvis en italiensk risodlare som fick med en tallrik med risgrynsgröt med rätt varumärke på alla bilder som cirkulerar på tomten.

– Det värsta är att gubben har en massa konstiga krav på den där bilen, muttrade en av nissarna. Den måste ha en röd nos och bjällror. Hur sjutton ska vi få Audi att fixa det?

Det plingade till i en av nissarnas mobiler.

– Titta här, vätgasen är fixad, sa han triumferande. Någon av Putins spioner har lycktas ta reda på vad vi håller på med och nu lovar han att bygga en hel vätgasfabrik i Rovaniemi.

– Med rysk personal, frågade en av nissarna.

– Han står för rubbet!

– Begriper du inte att han gör det här bara för att få ett bra skäl att sno en bit av Finland också, sa en av nissarna irriterat. Tillräckligt många ryssar i norra Finland och han kan säga att han måste värna sina landsmän.

– Det sprider sig snabbt, hojtade en annan nisse. Någon som heter Romson i Sverige säger att hon gillar miljön och tycker att detta är en bra idé. Hon har tydligen fått sparken från sitt jobb precis. Hon lovar starta ett bygge i Rovaniemi. Hon säger att det finns gott om byggjobbare som blivit över på ett annat bygge som hon stängt i Sverige.

– Topp!

Så kom det sig att en avsatt miljöpartist kom till Rovaniemi med ett gäng byggjobbare för att bygga en vätgasanläggning som skulle drivas med solenergi. Det var ju bara det att när vätgasen behövdes som allra bäst så fanns det ingen sol alls däruppe. Suckarna var tyngre än den dagen beslutet att bygga Förbifart Stockholm togs.

– Vi löser det, sa Romson. Jag flaggar ut min båt till Finland. Där finns en stor motor som kan användas för elproduktion och en panna som kan producera värme för de som sköter anläggningen.

På så sätt blev hon plötsligt politiskt korrekt genom att flagga ut sitt dåliga samvete, båten som målats med förbjuden giftfärg och körts på olaglig skattesmitardiesel, till ett annat land. Precis som många här i väst gör med allehanda miljöfarliga produkter som ska skrotas.

– Man ska komma ihåg att nu körs båten betydligt mindre. Den behövs bara några dagar om året, så jag har gjort ett aktivt miljöval som sparar flera hundra ton koldioxid, sa en stolt Romson.

Så återstod den tuffa fighten med Audi. Tomtefar ringde själv upp professor Rupert Stadler, vd:n för Audi.

– Trevligt att du ringer, svarade han. Jag hade faktiskt tänkt mig att ringa dig men du har ju inte haft telefon. Jag såg nu i registret att du skaffat en mobil.

– Öhh, svarade tomtefar svävande. Jag har ingen mobil. Det är nog nätverksuppkopplingen till min ipad.

– Ja, hur som helst. Vi har ju samma logofärger, konstaterade professor Stadler. Du borde åka runt i en klarröd Audi. Jag produktplacerar gärna några hos dig.

– Jag vill ha en grå Audi med röd nos, kontrade Tomtefar.

Det blev en stunds tystnad.

– Med bjällror, tillade han.

Pofessor Stadler är en handlingens man.

– Hur många nissar har du? Ska vi säga ett hundratal grå Q7:or med röd huv, frågade han.

– Nej, nissarna säger att jag ska ha en Audi A7 h-tron och det är bara nosen som ska vara röd. Ungarna skulle inte palla att inte kunna sjunga Rupert med röda mulen.

I det läget blev professor Rupert Stadler något upprörd, men han bet sig i tungan. Han hade ju världens produktplacering på gång.

– Jag har ingen mule. Definitivt inte en röd, sa han samlat.

– Ohh färlåt, jag menar Rudolf med röda mulen.

Professor Stadler kände julstämningen smyga sig in i direktionsrummet. Han kände igen julklassikern och svalde bekymret med det här med en röd nos. Han krävde dock att den grå färgen skulle vara silvergrå. Audis silvergrå.

Så kom det sig att Tomtefar just den här julen gav sig iväg i den ljudlösa eldrivna bilen, lätt nynnade på julsångerna. I hans version blev det fortfarande Rupert med röda mulen och leendet spred sig över både tomtefars och alla barnens läppar.

Professor Stadler bad sin marknadsavdelning att göra en kalkyl på vad det skulle kosta att visa upp en Audi med tomtar jorden runt.

– Det går inte att lösa, var det sista marknadschefen sa innan han tog julledigt och Rupert Stadler log ett belåtet leende när han satte dit toppstjärnan i familjens julgran. Det var hans hedersuppdrag varje jul.