Nyheter

Reportage

Kategori Debattinlägg

Transportstyrelsen skjuter in sig på fyrhjulsdrivning

Transportstyrelsen och Trafikverket går ut med ett pressmeddelande där man konstaterar att utsläppen av koldioxid från vägtrafiken fortsätter att minska, men den kraftfulla minskning som skedde mellan åren 2009-2012 har nästan helt stannat av. Utsläppen för den genomsnittliga nya personbilen minskar från 2013 till 2014 med 2,3 gram till 131 gram/km vid blandad körning). En minskning som är långt ifrån vad som krävs för att nå klimatmålen.

I pressmeddelandet ger man fyrhjulsdrivna dieselbilar skulden. Med skygglappar på är det lätt att glömma att man medvetet nedmonterat vinterväghållningen. Det är inte försvarbart att landets viktigaste vägar inte hålls halkfria när temperaturen faller. Det ska inte behöva bli svartis på motorvägar och viktiga europavägar. Gång på gång läser vi att det är blixthalka på E4, E6 och så vidare.

Så här skriver Trafikverket på sin hemsida: ”När vintern närmar sig har entreprenörerna hjälp av våra mellan 700 och 800 vägväderstationer, VViS, som är placerade över hela landet. Stationerna visar yttemperatur, lufttemperatur, nederbörd, vindriktning och vindhastighet i realtid. Tillsammans med upphandlade prognoser via vädertjänster har entreprenörerna goda möjligheter att förutsäga risken för vinterväglag och halka, dygnet runt.”.

Ändå blir det isgata på E4 och E6!

Vad gäller dieselbilar så har det politiskt korrekta varit dieselbilar med hänvisning till låga CO2-utsläpp. Att de släpper ut kväveoxider och partiklar hålls utanför skygglapparna. Istället får dubbdäcken skulden till partiklarna!

Tyvärr passerades inte 130 gramsgränsen under förra året heller. Det genomsnittliga utsläppet från en nyregistrerad personbil under 2014 är 131 gram/kilometer per blandad körning. Det är en minskning med 2,3 gram från 2013 års notering om 133,3 gram/kilometer. Det visar Transportstyrelsens officiella årsstatistik som i dagarna lämnats in till EU-kommissionen.

Regering och riksdag har satt upp klimatmål om att Sverige ska ha en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 och att utsläppen från vägtrafiken ska vara noll till 2050. De minskningar som nu kan konstateras är dock för svaga för att målen ska nås och nu krävs nya styrmedel för att nå fram.

– Vi behöver se en minskning från nya personbilar på minst 5 procent årligen för att nå målen. Det behövs nya styrmedel som premierar bilar med låga utsläpp och åtgärder som fortsätter utvecklingen mot ett mer transportsnålt samhälle, säger Lars Nilsson, miljödirektör på Trafikverket.

Koldioxidutsläppen minskar för personbilar som drivs med alla drivmedel förutom diesel där utvecklingen dessvärre sker i den andra riktningen, från 133,6 gram/km (2012) till 134,6 gram/km (2013) och 135,3 gram/km (2014). Ökningen beror till stor del på en kraftig ökning av andelen fyrhjulsdrivna personbilar.

– Under perioden ökar andelen registrerade fyrhjulsdrivna dieselbilar från 28 procent (2012) till 39,7 procent (2013) och 44,9 procent under 2014, säger Anders Larsson, transportregisterdirektör på Transportstyrelsen.

Sedan 2011 rapporterar Transportstyrelsen också in utsläppsvärden för nyregistrerade lätta lastbilar. Även inom detta område sker en ökning för andra året i rad. Från 165,9 gram/km (2012) till 167,2 gram/km (2013) och 171,08 gram/km (2014).

För att nå klimatmålen behöver takten som nya fordon effektiviseras öka, vilket kräver nya styrmedel, säger Transportstyrelsen. Styrmedel behövs inte bara för personbilar och lätta lastbilar utan även för tunga fordon, enligt Transportstyrelsen. Att effektivisera fordonen är dock bara en del av det som krävs för att nå målen. För att nå målen behöver energieffektiviseringen kombineras med ett mer transportsnålt samhälle och en ersättning av fossila drivmedel med biodrivmedel och el.

Är det inte dags att se över de låga transportpriserna och den djungelns lag som råder inom det tunga transporterna där vi har åkerier och chaufförer från när och fjärran som kör till priser som är omöjliga för svenska åkare att hålla. Konkurrens i all ära, men här ökar transporterna på väg, vilket är kontraproduktivt för miljön.

Men, i vanlig ordning ser man bara hot från bilister som försöker vara proffsiga och välja säkra bilar, eller säkra däck.

Bort med dubbdäck. Bort med fyrhjulsdrivning. Håll nere kostnaderna för vinterväghållningen. Skygglappar på när det gäller tunga transporter och låga transportkostnader på väg. Skygglappar på när övriga världen ser diesel och vedeldning som största källorna till låg luftkvalitet.

Det tråkiga är att man silar elefanter och jagar mygg. Man vågar sig kort och gott på privatbilsåkarna i vanlig ordning.

Gröna Bilister skjuter bilvärldens elefanter men silar kontraproduktiv politik

Gröna Bilister ryter och det är Volvo som står där i drakens andedräkt. Volvo har stolt lanserat nya XC90. Volvos nya XC90 T8 är hatobjektet och Volvos strategi ifrågasätts i tuffa ordalag. XC90 T8 är Volvos dyraste bensindrivna bil genom tiderna, bortsett från C306 pickup. Den sägs dra någonstans runt en kvarts liter bensin per mil. C306 pickup, som tillverkades i mitten av 70-talet, drar 3 liter milen. Just det här med bensinförbrukningen är kärnfrågan men Gröna Bilisters grova artilleri är urdåligt siktat.

Gröna Bilister kritiserar Volvo för att bygga en bil som drar lika mycket bensin som en Volvo 740 gjorde på åttiotalet. Pang bom. Volvo har skjutit sig i foten, tycker Gröna Bilister ordförande Johanna Granat. Volvo skulle ha byggt en liten bil och då en bil som drivs med etanol eller biogas. Volvo får kritik för att man inte bygger en bil som drivs med förnybara drivmedel. Volvo får också kritik för att man bygger en bil som väger mer än 2 ton. Johanna riktar också kritik mot Volvo för att de är en av få tillverkare som inte erbjuder en nollutsläppsbil. Volvo har byggt både gasbilar och etanolbilar. De har till och med varit duktiga på att bygga konkurrenskraftiga sådana, men de politiska styrmedlen har skjutit modellerna i sank. Politikerna har halvblint kört sitt dieselalternativ som alena saliggörande med motivationen att det är mest energieffektivt. Att det sedan är sämsta tänkbara lösning när det gäller utsläpp av kväveoxider och partiklar har man lagt utanför skygglapparna.

Volvo har tvingats att lägga E85 och biogas på hyllan. Det är inget Volvo själva har valt. Det är inget Volvo ska kritiseras för. Den kritiken ska riktas mot politiker som inte vågat sätta sig in i frågan. Politiker som tycker att de gjort något för luftkvaliteten genom att förbjuda dubbdäck på Hornsgatan.

Även politikerna får dock känna att drakens andedräkt svider i svinpälsen, men de får definitivt inte den kritik de förtjänar enligt min syn på saken. ”Det behöver inte vara något fel med att staten och kapitalet sitter i samma båt. Det gäller bara att de ror tillsammans i rätt riktning. Det gör de inte nu. De bromsar varandra istället för att driva på varandra. Politikerna vågar inte införa kraftfulla styrmedel för att inte missgynna Volvo, som inte vågar satsa på energisnål, förnybar teknik eftersom de inte vet om de kan sälja bilarna. Incitamenten för konsumenterna saknas.”, skriver Johanna i debattartikeln.

Jodå det ros i samma båt, men piskan som kittlar, kittlar inga feta nackar. Piskan är borta den finns inte i Gröna Bilisters putsade fasad. Grundtanken i Johannas resonemang är att Volvo lurat svenska politiker att införa miljöbilsregler som gynnar tunga bilar. Inget kan vara mer 80-tal än det här resonemanget. Sverige hade sin egen miljöbilsgräns på 120 gram CO2 per km, men EU-anpassade den till en flytande gräns påverkad av bilens tyngd. Volvo lär knappast ha kunnat köra över EU:s politiker till att formulera en konstruktion som gynnar Volvo men missgynnar exempelvis Fiat och Renault.

Johanna har rätt i kritiken som går ut på att Volvo XC90 T8 drar betydligt mer bensin än vad som anges i bränsledeklarationen som ligger till grund för det CO2-utsläpp den beräknas ha. Ett utsläpp som för den här bilen uppges till 60 gram per kilometer. Volvo säger att bilen är den starkaste och renaste SUV som tillverkats och i viss mån ger jag dem rätt, men tittar vi på CO2-utsläpp från fossila drivmedel så är min trimmade Land Rover Discovery från 2004 betydligt bättre. Den drar 0,65 liter fossil diesel per mil om jag kör den på Preems diesel med 35 % förnybar biodiesel. Jag har svårt att tänka mig att man kommer under litern bensin per mil i Volvon vid exempelvis en resa Växjö-Stockholm.

Kärnan i den här problematiken är att laddhybriderna har fått en gräddfil till låga förmånsvärden, för tjänstebilsåkare, tack vare en helt galen körcykel där en två ton tung bensinbil kan klassas som om den bara har ett utsläpp på 60 gram CO2/km. Det är minst lika illa med Mitsubishi Outlander laddhybrid som är så snål, snålare än Volvon, att den får supermiljöbilspremien, men ändå bidrar med mer CO2 till atmosfären än min gamla Land Rover om man kör långresor med den.
Kort sagt, Volvos och Mitsubishis laddhybrider drar betydligt mer bränsle än vad bränsledeklarationen anger så fort de körs mer än ett par mil per dag. Det är inte Volvo som ska kritiseras. Det är körcykeln som ligger till grund för hur bilarna miljöklassas och det är politikernas oförmåga att skapa regler som ger biodrivmedlen konkurrenskraft och den plats de behöver ta för att vi ska nå målet med en fossiloberoende fordonsflotta.

Det är bara så enkelt som att kräva att en bil som ska klassas som supermiljöbil måste köras på el och ett förnybart drivmedel. Punkt slut. Våga säga det offentligt så får jag tillbaka min respekt för Gröna Bilister, men skjut inte pianisten när någon annan bestämmer vilket piano det ska spelas på.

”Volvos passivitet och regeringens flathet riskerar Sveriges framtid som bilbyggarnation. Man anar Volvos hand bakom den märkliga miljöbilsdefinitionen som tillåter tunga bilar att släppa ut mer koldioxid än lätta”, skriver Johanna Grant.

Sorry, jag ser inte den kopplingen. Volvo har byggt en mycket snål och säker bil som kunderna vill ha. Kan inte politikerna skapa förutsättningar som gynnar förnybara drivmedel är det bara att inse att Volvo använt bästa tekniken för att hålla nere förbrukningen och samtidigt varit förutseende nog att välja bort dieselalternativet. Att tunga bilar får släppa ut mer CO2 är rätt tänkt men fel formulerat. En sjusitsig bil är normalt sett tyngre än en tvåsitsig. Volvo XC90 är sjusitsig och transporterar därmed fler personer per gram CO2/km än vad Smart Fortwo gör. Kanske skulle man istället tittat på antalet passagerare?

Stefan Nilsson

Nytt ljus på problemen med luftkvaliteten

I Paris förbjuds äldre bilar och skotrar i ett radikalt grepp för att förbättra luftkvaliteten. I Sverige tror vi, trots tio förlorade år, att vi kan lösa våra luftkvalitetsproblem genom att förbjuda dubbdäck. VTI har lyckats få både allmänhet och politiker att tro på en målstyrd forskning där miljön blivit slagträ mot dubbdäck och därmed även en begränsning i vår strävan mot ökad trafiksäkerhet.

Från och med juli är det förbjudet att köra lastbilar och bussar som registrerats före oktober 2001 mellan 08:00 och 20:00 i Paris. Från juli 2016 kommer förbudet att utökas till alla bilar registrerade före januari 1997, och motorcyklar registrerade före år 2000. Framför allt är det äldre dieselbilar man är ute efter. I frankrike är ca: 80% av personbilarna dieseldrivna.

– Målet är ett totalstopp för diesel i Pars 2020, säger Anne Hidalgo, Paris borgmästare.

Samma tongångar hörs ifrån britterna. Londons borgmästare, Boris Johnson, vill höja trängselavgiften till det dubbla för dieseldrivna bilar och bensindrivna bilar registrerade för 2006

­– Jag tror bilindustrin är helt oförberedd på hur vetenskapen vänder sig emot dieseldrivna fordon, säger Stephen Joseph som är talesperson för kampanjen ”Better Transport” i Storbritannien.

Är bilindustrin oförberedd?

Är bilindustrin tvingad in i den här fällan i jakten på minskade koldioxidutsläpp?

Mycket talar för att det är så. Bilindustrin har visat upp en rad tekniska lösningar för minskad miljöpåverkan. Det är biogas, vätgas, etanol, hybridlösningar och rena elbilar, men kombinationen av användbarhet, energieffektivitet och den blinda jakten på låga CO2-utsläpp har favoriserat dieselbilarna. En effekt som stärkts av att politiska styrmedel har gynnat bilar med låga CO2-utsläpp. Detta har betytt att bilindustrin satsat på att utveckla dieselmotorn och det paradoxala är att den går en osäker framtid till mötes precis samtidigt som man utvecklat teknik för att nå reningsnivån Euro 6. Ett mycket stort steg i rätt riktning.

Men vetenskapen då? Visst har det talats om luftkvaliteten i Sverige.

Jodå svensk vetenskap, främst Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har ägnat, och ägnar, mycket tid åt luftkvalitetsforskning. Svensk media, med DN i täten, har skrivit spaltmil om just luftkvaliteten i Stockholm.

Baserat på VTI:s rön och mediadebatten, som i viss mån styrts av VTI:s forskningsrapporter, har vi fått ett dubbdäcksförbud på Hornsgatan och vissa gator på annat håll i Sverige. Trots att ingen har kunnat peka på förbättrad luftkvalitet kopplat till just det här förbudet finns det kvar.

I forskarrapporterna och debatten cirkulerade siffror som visade på tusentals personer som mötte en för tidig död på grund av inget annat än dubbdäcksslitaget.

I dagarna presenterade Naturvårdsverket i samarbete med Umeå universitet en rapport som gör gällande att mer än 5000 personer dör en för tidig död i Sverige på grund av partiklar och avgaser i inandningsluften. 3000 av dessa personer anses i den här rapporten dö som en konsekvens av importerade föroreningar från kontinenten. Så kallade långdistanstransporterade partiklar. Förbränningspartiklar från vedeldning i Sverige orsakar ytterligare 1000 dödsfall. Sedan har vi förbränning i bilmotorer, som orsakar cirka 1300 förtida dödsfall och partiklar från väg- och däckslitage, cirka 200 dödsfall. I det senare ryms ett visst antal dödsfall som kan härledas till dubbslitaget.

Mycket tyder på att VTI.s forskare gått den offentliga förvaltningens ärenden då väghållarna kan tänkas vilja slippa dubbdäck för att kunna upphandla asfalteringen internationellt och slippa använda den svenska tåligare asfalten. Det skulle leda till lägre kostnader för väghållarna, men ökad miljöbelastning då den mjukare asfalten slits hårdare vid nötning mellan däck och sandad asfalt. Det skulle också leda till ökade utsläpp på grund av längre transporter med och av utländska lastbilar och maskiner. Det skulle samtidigt betyda ökad arbetslöshet samt minskad lönsamhet i den redan hårt drabbade svenska åkerinäringen.

Samma forskare har också med teoretiska krumelurer kunnat lägga fram en forskningsrapport som visar att ökad gatubelysning leder till fler döda oskyddade trafikanter. I själva verket kanske uppdraget var att hitta ett sätt för kommunerna och andra väghållare att inte behöva investera i ny gatubelysning.

Det tråkiga i detta är att det är vi bilister som drabbas av sämre trafiksäkerhet och vi svenskar som drabbas av sämre luftkvalitet när forskningen jobbbar för att verifiera en tes som någon tror på och inte ser hela sanningen. Inte ens den mest uppenbara som presenteras på annat håll i världen.

 

 

Textcykelns vara eller inte vara

Det är bara att konstatera. Bilköparna är villiga att betala för miljöteknik som ger ytterligare mervärden. Mitsubishi Outlander laddhybrid är en oerhört populär tjänstebil idag. Den toppar listan av sålda laddbara bilar i Sverige. Fler och fler biltillverkare lanserar laddhybrider som exempelvis Audi A3 e-tron, VW Golf GTE och kommande BMW 3-seriemodell med teknik från sportbilen i8.

Läs mer och kommentera »

Svenska företag bakom nytänkande inom kollektivtrafiken.

Scania tänker sig trafikera framtidens busslinjer med superbussar med nollutsläpp.

Scania tänker sig trafikera framtidens busslinjer med superbussar med nollutsläpp.

Hur fixar vi framtidens infrastruktur? Större och större städer med en ökad inflyttning kräver effektivare transportsystem samtidigt som insikten om klimatförändringarna och våra begränsade tillgångar av fossila drivmedel tvingar oss att snarast hitta nya lösningar. Scania, Skanska och WSP har tittat på problematiken och skissat på en lösning som både ökar betydelsen av Förbifart Stockholm och ger projektet en grönare image. Att åka buss mellan Skärholmens centrum och Barkarby station skulle ta 13 minuter istället för dagens 47 minuter.

Läs mer och kommentera »

Flygets gräddfiler

Det finns människor som vill åka i en gräddfil. Människor som ger sig själva ett större egenvärde än andra. Det är människor som exempelvis tycker det är ok att välja flyget för att spara en timmes restid jämfört med snabbtåg.

Flygets aktörer har insett detta och väljer att smörja sina trognaste, läs flitigaste, resenärer med gratis mat i lounger på flygplatser och gräddfiler genom incheckning och säkerhetskontroller.

SAS går ut med att detta är något man vill jobba med för att öka vinsterna i framtiden

” – Jag tror att du kan flyga utan att betala mer än skatter och avgifter 2018”, säger Eivind Roald, koncerndirektör för försäljning och marknad på SAS till aftonbladet.se.

Han talar i samma intervju om att SAS vill göra livet lättare för sina kunder med en rad olika servicelösningar som exempelvis taxi från planet på plattan till hotellet.

Detta samtidigt som övriga aktörer inom transportnäringen kämpar för att minska trafiken. När det gäller privatbilismen så finns det politiker som uttalat vill minska den.

Vi har lovande teknik som ger oss möjlighet att transportera oss på marken nära nog fossilfritt och förnybart, men det kostar pengar att gå över till den nya tekniken. Är det så att flyget ser det som en möjlighet att erbjuda resor gratis måste det väl ändå finnas utrymme för åtminstone en rättvis koldioxidbeskattning där flyget får betala för att andra näringar går över till en teknik som inte är en belastning för allas vår miljö.

Jag kan tyvärr bara se ett enda hinder för detta och det är att flygets kunder utgörs av de som har störst inflytande över samhället. Läs höjdare inom affärsvärlden, politiker och lobbyister. De som alltså använder och har använt sin kreativitet för att stödja den delen av transportnäringen som utgör det största miljöhotet.

Naturligtvis kan det ses som en rättviseåtgärd när flyget blir allt billigare, men det är en realisation som betalas av oss alla. Mer koldioxid i atmosfären betyder tilltagande växthuseffekt och det betyder mer extrema väder, vilket i sin tur betyder ökade samhällskostnader. För att inte tala om en katastrof för vissa öländer som kan försvinna helt och hållet.

Värst av allt: Hur ska vi motivera allmänheten att välja en dyrare bil med bättre miljöteknik om våra ledare flyger gratis och blir ompysslade med exklusiva taxiresor från planet till hotellet.

Det är verkligen dags för flyget att börja bromsa utvecklingen och inse att vi måste minska flygandet istället för att öka det med stöd av alldeles för låga miljöskatter som tillåter en ohämmad konkurrens. Görs inte det flyger vi rakt in i väggen i takt med att vår ändliga resurser av fossila bränslen minskar och priserna stiger. Görs inte detta frivilligt måste vi ta hårda politiska beslut för att undvika en katastrof.

Inside från Tomteland

Det är bråda dagar uppe i finska lappmarken i närheten av Rovaniemi. Det tillverkas leksaker som aldrig förr. Utbudet är större än någonsin. I Norge är det rena schackboomen efter andra VM-titeln, så tomtenissarna har fått ta fram den hemliga formeln till den klassiska schackfärgen. Några av nissarna har tröttnat på de bortskämda renarna som bara jobbar en dag om året. De tänker föreslå tomten något nytt att åka i.

Det hela började med att självaste Rudolf krävde fler vajor i spannet. För den oinvigde så kan vi förklara att en vaja är en ren av honkön.

– Jag har hört att det här med vajor ökar säkerheten, förklarade Rudolf.

– Han svamlar, tyckte en av nissarna. Han börjar bli senil.

– Nej jag lovar, kontrade Rudolf. Det finns en tomte i Sverige som säger att vajor på vägen hindrar bilarna från att krocka. Jag vill inte heller krocka.

– Han har lyssnat på Tingvall och tomtarna på VTI. De som talar sig varma för vajerräcken, skrattade näste nisse och förklarade skillnaden mellan en vaja och en vajer.

– Nu har han skitit i det röda skåpet, konstaterade en annan av nissarna. Vi pensionerar renarna och sätter tomtefar i en modern bil i stället.

– Ja han har ju ändå problem med strömmen till ipaden han skaffat för att kunna köra med hjälp av Google maps.

Tomtarna enades om att de skulle försöka hitta en riktig tomte till motorjournalist för att läsa vad han skrivit om moderna bilar. De hittade en riktig tomte nere i södra Sverige.

– Den där killen har ju tomtehår, så det är bara att bleka det lite så går han hem hos farsgubben.

De läste lite och den där tomten till motorjournalist hade tydligen kört bil uppe på Vattnajökull på Island. Varje vinter var han ute och körde i värsta snöstormen och han var manisk när det gällde däck med dubbar.

– Ja, det måste vara broddar de menar, sa en av nissarna. Idag har ju journalister så vansinnigt bråttom så de har ingen ordning med stavningen.

– Titta här. Här är han ute och kör fyrhjuling med band på älven i Boden. Honom ska vi ha!

Så kom det sig att en delegation tomtenissar konsulterade denne journalist nere i Småland för att få tips om ett lämpligt fordon till tomten. Några var redan inne på det här med en Lamborghini LM 002. En fyrhjulsdriven bil som ser ut som en Hummer men har en motor från Lamborghini Countach. Några var inne på en Porsche Cayenne.

– Det måste vara en snabb bil, sa en av dem. Gubben ska ju hinna med halva jordklotet på en natt.

Journalisten försökte med att den borde vara miljövänlig. Kanske Volvos nya XC90 som laddhybrid.

– Ha! Laddhybrider är bara båg. De dricker lika mycket besnin som en vanlig bil och några sladdar hinner gubben inte med att trassla med, tyckte en av nissarna.

En annan av nissarna hade nosat upp en artikel om Bentleys nya SUV.

– Bentleyn, då? Den kan väl köras på etanol.

Efter en stunds debatterande så visade det sig att hela gänget med nissar ville ha värsta lyxen. Alla trodde de sig om att få ta över efter tomtefar. De förklarade att det är med tomtefar som med Fantomen. Han är inte odödlig.

– Vi byter bara när vi finner det lämpligt, men dräkten gör att han klamrar sig fast vid sitt ämbete längre än Fantomen. Under tomterocken syns inte en växande kulmage lika väl som i Fantomens latexdräkt.

Både Audi R8 e-tron och Mercedes SLS AMG i elversion var på tapeten i sammanhanget men de föll på lastkapaciteten.

– Mitt förslag är Audi A7 h-tron, sa journalisten kort och gott. En eldriven bil där energin lagras i vätgas och det enda som kommer ut ur avgasrören är snö.

– Åhhh, sa nissarna unisont, men de grimaserade lite samtidigt. Inte riktigt så lyxigt som de velat.

– Den är faktiskt fyrhjulsdriven. Den enda fyrhjulsdrivna bilen som kan köras med bara snö som avgaser, triumferade motorjournalisten och nissarna packade ihop för att återvända till tomtefar med sitt förslag.

– Nej, nej, sa tomtefar. Jag behöver ingen bil. Renarna fixar det här utan problem. Nu bygger de ju större hus och dessutom tätare, så ungarna är ihopklumpade i stora städer numera.

Rudolf log och räckte ut tungan åt nissarnas misslyckade kupp.

På natten hade tomtefar en mardröm om den stundande växthuseffekten som skapades av metangasen i renarnas allt vanligare vädersläpp. Han satte sig upp med ett ryck och insåg att han med den där bilen både kunde sprida snö, på en planet som redan höll på att värmas upp så att snötäcket minskade, och få ström till sin ipad.

– Jag köper er idé, sa han morgonen efter. Men jag måste ha bra däck med broddar.

Nissarna drog iväg till en testanläggning för däck däruppe i ödemarken. Där mötte de en desillusionerad finsk testchef på Michelin. Han hade precis fått veta at de grodlår han köpte på stormarknaden inte var närodlade.

– Ja. Det var någon otrevlig motorjournalist som såg ut som en tomte som frågade mig vad jag gjorde så långt norr om grodornas nordligaste livsrum.

– Världen är liten, sa en av nissarna. Han har precis övertygat oss om att vi ska ha en elbil till tomten i år och tomten kräver broddar.

– Ha, sa fransmannen. Det heter dubbar.

Nissarna såg något konfunderade ut.

– Var hittar vi de bästa dubbarna?

– Ja ni får nog åka ner till den där journalisten. Hans grannar, Däckproffsen, gör dubbar till en trevlig racerförare som heter Alain Prost. Han talar ett förståeligt språk och han har kört vinterrally med en skum bil som kallas Dacia. De dubbarna heter duga!

Nissarna vilade inte på hanen. De fixade däck hos Nokian, eftersom fransmannen fortfarande var sur för att han blivit lurad på grodtillgången, och dubbar hos Däckproffsen i Växjö.

Så återstod bara att övertyga Audi om att tillverka åtminstone en A7 h-tron till tomten. Visst, tomten har ju ett kanonbra varumärke, där de flesta tillverkare gärna vill produktplacera allt som finns tillgängligt, men tiden är knapp. Bästa produktplaceringen någonsin gjorde exempelvis en italiensk risodlare som fick med en tallrik med risgrynsgröt med rätt varumärke på alla bilder som cirkulerar på tomten.

– Det värsta är att gubben har en massa konstiga krav på den där bilen, muttrade en av nissarna. Den måste ha en röd nos och bjällror. Hur sjutton ska vi få Audi att fixa det?

Det plingade till i en av nissarnas mobiler.

– Titta här, vätgasen är fixad, sa han triumferande. Någon av Putins spioner har lycktas ta reda på vad vi håller på med och nu lovar han att bygga en hel vätgasfabrik i Rovaniemi.

– Med rysk personal, frågade en av nissarna.

– Han står för rubbet!

– Begriper du inte att han gör det här bara för att få ett bra skäl att sno en bit av Finland också, sa en av nissarna irriterat. Tillräckligt många ryssar i norra Finland och han kan säga att han måste värna sina landsmän.

– Det sprider sig snabbt, hojtade en annan nisse. Någon som heter Romson i Sverige säger att hon gillar miljön och tycker att detta är en bra idé. Hon har tydligen fått sparken från sitt jobb precis. Hon lovar starta ett bygge i Rovaniemi. Hon säger att det finns gott om byggjobbare som blivit över på ett annat bygge som hon stängt i Sverige.

– Topp!

Så kom det sig att en avsatt miljöpartist kom till Rovaniemi med ett gäng byggjobbare för att bygga en vätgasanläggning som skulle drivas med solenergi. Det var ju bara det att när vätgasen behövdes som allra bäst så fanns det ingen sol alls däruppe. Suckarna var tyngre än den dagen beslutet att bygga Förbifart Stockholm togs.

– Vi löser det, sa Romson. Jag flaggar ut min båt till Finland. Där finns en stor motor som kan användas för elproduktion och en panna som kan producera värme för de som sköter anläggningen.

På så sätt blev hon plötsligt politiskt korrekt genom att flagga ut sitt dåliga samvete, båten som målats med förbjuden giftfärg och körts på olaglig skattesmitardiesel, till ett annat land. Precis som många här i väst gör med allehanda miljöfarliga produkter som ska skrotas.

– Man ska komma ihåg att nu körs båten betydligt mindre. Den behövs bara några dagar om året, så jag har gjort ett aktivt miljöval som sparar flera hundra ton koldioxid, sa en stolt Romson.

Så återstod den tuffa fighten med Audi. Tomtefar ringde själv upp professor Rupert Stadler, vd:n för Audi.

– Trevligt att du ringer, svarade han. Jag hade faktiskt tänkt mig att ringa dig men du har ju inte haft telefon. Jag såg nu i registret att du skaffat en mobil.

– Öhh, svarade tomtefar svävande. Jag har ingen mobil. Det är nog nätverksuppkopplingen till min ipad.

– Ja, hur som helst. Vi har ju samma logofärger, konstaterade professor Stadler. Du borde åka runt i en klarröd Audi. Jag produktplacerar gärna några hos dig.

– Jag vill ha en grå Audi med röd nos, kontrade Tomtefar.

Det blev en stunds tystnad.

– Med bjällror, tillade han.

Pofessor Stadler är en handlingens man.

– Hur många nissar har du? Ska vi säga ett hundratal grå Q7:or med röd huv, frågade han.

– Nej, nissarna säger att jag ska ha en Audi A7 h-tron och det är bara nosen som ska vara röd. Ungarna skulle inte palla att inte kunna sjunga Rupert med röda mulen.

I det läget blev professor Rupert Stadler något upprörd, men han bet sig i tungan. Han hade ju världens produktplacering på gång.

– Jag har ingen mule. Definitivt inte en röd, sa han samlat.

– Ohh färlåt, jag menar Rudolf med röda mulen.

Professor Stadler kände julstämningen smyga sig in i direktionsrummet. Han kände igen julklassikern och svalde bekymret med det här med en röd nos. Han krävde dock att den grå färgen skulle vara silvergrå. Audis silvergrå.

Så kom det sig att Tomtefar just den här julen gav sig iväg i den ljudlösa eldrivna bilen, lätt nynnade på julsångerna. I hans version blev det fortfarande Rupert med röda mulen och leendet spred sig över både tomtefars och alla barnens läppar.

Professor Stadler bad sin marknadsavdelning att göra en kalkyl på vad det skulle kosta att visa upp en Audi med tomtar jorden runt.

– Det går inte att lösa, var det sista marknadschefen sa innan han tog julledigt och Rupert Stadler log ett belåtet leende när han satte dit toppstjärnan i familjens julgran. Det var hans hedersuppdrag varje jul.

 

 

 

Vad får miljö och säkerhet kosta?

Vilka krav kan vi ställa på bilismen? Vad får en säker och miljövänlig trafik kosta den enskilde och vad får den kosta samhället? Kan vi exempelvis ställa krav på att alla fordon ska köras med koldioxidneutrala och förnybara drivmedel?

Det senare kan vi svara ja på i så mån att vi kan kräva att alla nya fordon som säljs ska kunna köras oberoende av fossila drivmedel. Då återstår att definiera vad vi menar med det. Ska alla bilar som inte går att köra fossilfritt skrotas? Ja, kanske. Ska de konverteras till rätt bränsle. Fullt möjligt, som vi ser i exemplet med Daniel och hans Volvo Duett.

Hur mycket får det då kosta att vi alla ställer oss bakom att göra investeringar solidariskt för att kunna köra bil utan att tära på jordens resurser och utan att bidra till ett sämre klimat? Solidaritet är ett honnörsord och själva grundbulten i ett fungerande samhälle. Jag kan tänka mig någon form av övergångsregler mot det fossiloberoende transportsystemet, men jag har svårt att tro att vi den 1/1 2030 stänger all försäljning av bensin och diesel.

Jag ser det som viktigare att vi på olika sätt gynnar en så snabb övergång till framtidens fordon som möjligt. De tre viktigaste drivmedlen är och förblir elektricitet, vätgas och biogas. Etanolen är inte död och biodiesel kan spela en avgörande roll vid inblandning i vanlig diesel. En framtida övergång till ren biodiesel är fullt möjlig.

Nyckeln till en snabb övergång är kostnadseffektiva lösningar baserade på den infrastruktur vi har och en målmedveten uppbyggnad av ny infrastruktur. Inget kan i det läget konkurera ut laddhybrider som också drivs med biodrivmedel. För svenska förhållanden är de laddhybrider som finns på marknaden en sämre lösning än biogasbilen, om den senare tankas med biogas.

Kort sagt, tekniken finns, vi klarar det om vi satsar på en medveten övergång där vi utnyttjar de olika fossiloberoende drivmedel som finns.

Teknikutvecklingen är snabb även på ett annat område, säkerhetssystemen. Volvo har satt upp ett tufft mål. Man ska ta fram en bil som är så säker att ingen ska dö i den bilen. En kombination av förarstöd som autobroms, filhållare, döda vinkeln varning, trötthetsvarnare med mera ska se till så att olyckan antingen undviks eller effekterna av den blir minimala. Detta i kombination med ökad passiv krocksäkerhet kan få en dramatisk effekt på säkerheten i trafiken.

Ska vi kräva att alla nya bilar har en viss mängd säkerhetssystem? Absolut, tycker jag. Det handlar faktiskt om både din och min säkerhet. Låt nya bilar kosta men finansiera det med högre skatt på fossila drivmedel och på bilar som saknar säkerhetssystem. Höj försäkringspremien på bilar som saknar säkerhetssystem.

Varför inte helt enkelt kalla det en dumhetsavgift? Den som är så dum att hen väljer att köpa en bil som ökar riskerna för både de som är i den bilen och de som finns i trafiken runt den och/eller väljer en bil som för oss närmare en klimatkatastrof måste väl ändå betraktas som dum. Eller möjligen dumsnål.

Kamp på liv och död i bilvärlden

Vad är väl en bilmässa i Paris? Ett stort skyltfönster med biltillverkarnas läckerheter serverade i ett gigantiskt komplex vid Port de Versailles, kanske. Årets stora mässa pågår för fullt nere i Paris och bilintresserade vallfärdar för att se senaste Ferrarin, Bugattin, Volvon, Fiaten och så vidare. En mässa är en mässa och de är alla sig lika kan man tycka, men i år hände något som visar hur hela bilvärlden tvekar, stannar upp och kanske till och med hukar lite när en av jättarna har skakat om i en värld där kapplöpningen måste ske väldigt synkront.

Jag menar att jakten på lösningar för framtidens bilar är en kamp på liv och död mellan biltillverkarna, men de är samtidigt beroende av att tekniken i vissa lägen samordnas. Det går inte att alla väljer sina drivmedel och laddkontakter för att sedan hoppas på att det ska finnas mackar och laddställen för just deras bilmodeller.

Jätten jag talar om är Toyota som visade upp sin elbil som tankas med vätgas istället för att ha batterier som laddas. Bilen har en bränslecell som omvandlar vätgasen till elektricitet som driver elmotorn. Jag skrev om den här bilen i vår artikelserie om framtidens fordon för ett par veckor sedan. Toyota var smarta nog att släppa pris och produktionsstart innan mässan och priset var en rejäl chock för resten av bilvärlden. Tidigare talade man om priser på runt 1,5 miljoner för en bränslecellsbil. Nu säljer Toyota den i Japan för ett pris som motsvarar runt 600 000 svenska kronor.

Överhuvudtaget så är vätgas i fokus i Japan. Det talas om att tillverka vätgas i Sverige och Norge för att skeppa den i flytande form i specialbyggda tankbåtar till Japan. Det som behövs för att tillverka, eller rättare sagt frigöra, vätgas är vatten och elektricitet. Något som japanerna konstaterat att vi har här i Skandinavien.

På mässan visades inte en enda ny elbil, mer än den här. Inte en enda ny biogasbil och inte en enda ny etanoldriven bil. Det blev vakuum med en gång. Volkswagenchefen, Martin Winterkorn eller herr doktor Winterkorn som man säger i Tyskland, höll ett långt tal om kampen för att få ner koldioxidutsläppen, vad forskingen kostar företaget och hur VW vill bli världsledare när det gäller att få ner just utsläppet av gasen som ligger bakom växthuseffekten. Han har flera ganger tidigare talat om nya drivmedel och ny teknik, men i år handlade det om att förfina gammal teknik.

VW gör en storsatsning på laddhybrider. En medveten satsning som snabbt minskar fordonens miljöpåverkan utan att kräva ny infrastruktur som vätgasmackar och snabbladdare. Det är dock inte den slutliga lösning för framtidens fordon. De fossila bränslena är fortfarande med. Toyotas och Teslas lösningar, elbilar där batterier eller vätgas är energibärare, är däremot lösningar som kan ses som slutliga.

I Toyotas ledning ler man medan alla andra rusar runt som skållade råttor och försöker förstå hur de plötsligt gjort vätgasbilen till ett alternativ som håller både ekonomiskt och i vardagen.

Pragmatisk miljöpolitik

Sverige har röstat. Dubbelt så många svenskar valde att rösta på Sverigedemokraterna, vars profilfråga var en begränsad invandring, som Miljöpartiet. Betyder det att svenskarna är mer intresserade av att begränsa invandringen än att värna miljön? Nej, det tror jag inte. Jag tror däremot att det betyder att Miljöpartiets politik inte attraherar väljarna. Tyvärr är det kanske inte en pragmatisk politik för en bättre miljö.

Den stora svårigheten i att arbeta för en bättre miljö är argumentationen. Sakliga argument biter inte alltid. Jag uppskattar att 95% av svenskarna är medvetna om att transporterna i de flesta fallen har en negativ miljöpåverkan och att flyget är den största miljöboven med bilarna som god tvåa. Ändå blev det, med viss hjälp av populistisk media, ett ramaskri när det var tal om att lägga en miljöavgift på flyget. Nu ville Miljöpartiet höja skatten på bensin och diesel, satsa på allmänna färdmedel och stoppa förbifart Stockholm.

Jag är inte Stockholmare, jag reser till och från Stockholm ett tjugotal gånger varje år, men jag ser problematiken i vår huvudstad. Jag kan mycket väl förstå både stockholmare och passerande resenärers längtan efter en ringled runt huvudstaden.

Vi lever i en tid då Stockholm klättrar uppåt på TomToms lista över städer med köer och trafikproblem, flera städer runt om i världen börjar se att de kollektiva transporterna inte alltid är bäst för miljön, och andra städer ser nya lösningar för att minska trafik, trängsel och miljöpåverkan. Samtidigt går Miljöpartiet till val på att stoppa bygget av förbifart Stockholm. Ett Stockholm som är en av få huvudstäder utan ringled. På något sätt känns det som ett nederlag för miljön men en seger för tron på privatbilismen.

Visst ska vi arbeta för att fler ska välja kollektiva transporter. Absolut. Det vet vi alla att det är en bra lösning för att minska trängsel och försämrad luftkvalitet. Men, det betyder inte att vi ska medvetet arbeta för att försvåra för den personliga mobiliteten. Det är bara politisk halsstarighet med rötter i förlegade principer.

Miljöfordon Syd har under hela vår tid med aktivt arbete för miljövänlig personlig mobilitet hyllat principen att vi och Sverige behöver bilen, men den ska inte ha en negativ inverkan på miljön. Nu finns det flera lösningar för en sådan mobilitet. Nu finns också flera exempel på städer runt om i världen som satsar på att underlätta för rätt personlig mobilitet. Nu är det dags att hitta lösningar för att implementera detta även i Sverige. Hittar vi rätt här når vi ett snabbt genomslag. Genom att på ett positivt sätt arbeta för en bättre miljö, där de som väljer miljövänliga alternativ samtidigt ser fördelar som bättre ekonomi, får vi ett mycket snabbare genomslag än om vi går på förbudslinjen och försvårar allmänhetens vardag eller hotar ekonomin.

Det räcker med att titta på genomslaget för elfordon i Norge, så förstår vi vad det betyder när det miljövänliga alternativet är det som allmänheten tycker är bäst även ur andra synvinklar.

Vi kan inte bygga en framtid på gamla dogmer. Årsskiftet 2012/2013 var en tredjedel av SL:s bussar dieseldrivna. Sämsta bränslet ur miljösynpunkt. Vid millennieskiftet konstaterades att halten av skadliga partiklar var mer än tiofalt högre i tunnelbanan i Stockholm än uppe på Hornsgatan.

Samtidigt som Stockholms politiker väljer att blunda för detta och skylla partiklarna på dubbarna, mot bättre vetande, målas privatbilismen upp som det stora hotet. Det räcker inte med att de är eldrivna, renare och tystare än bussar och tåg. De är ändå ett problem eftersom det inte finns plats för dem alla. Det problemet vill man lösa genom att bygga färre p-platser i innerstaden. Samtidigt visar undersökningar gjorda i Barcelona att 40% av trafikarbetet i innerstaden där är skapat i jakten på p-platser. Färre p-platser betyder inte bättre miljö, tvärtom. Men något kan det väl vara värt att jävlas med privatbilismen.

Allt fler städer runt om i världen söker lösningar för en harmonisk personlig mobilitet byggd på förnybara drivmedel och gärna med en stark integration med allmänna färdmedel. Vi har två starka exempel på vår hemsida och det är Grenoble och Barcelona. Vi har ett annat utmärkt exempel i Oslo där elbilarna ökar snabbt och i Köpenhamn där cyklandet ökar snabbt. I miljöpartiets Sverige ska bilarna slåss om färre p-platser i städerna och drivmedlet ska beskattas hårdare i glesbygden.

Jag tror att vi snabbt kan få en renare och tystare innerstad genom att följa Grenobles exempel med kompakta eldrivna fordon som interagerar med eldrivna allmänna färdmedel, lära oss lite av hur man underlättat för cyklisterna i Köpenhamn och snabbat på elbilsintroduktionen i Norge. Lägre kostnader för elfordon, vätgasdrivna bilar och fordon som drivs med biodrivmedel och smidigare pendling med elfordon i städerna är en framkomlig väg där miljöintresset går hand i hand med en ökad livskvalitet. Lägre reskostnader i glesbygd skulle också betyda bättre livskvalitet där, att hela landet lever och samtidigt minska inflyttningen, läs trängseln, till storstäderna.

 

Länge leve Mallis, om det inte blåser eller regnar bort

Nyheterna har berättat om Mp:s, FI:s och Vänsterpartiets förslag till miljöskatt för flyget. Hopplösheten har aldrig varit så naken som i medias bevakning av förslaget. Ett förslag om ett prispåslag på en hundralapp för flyg inom EU och det dubbla för längre flygresor oroar plötsligt hela Sverige. Ett Sverige där extremvädret lamslår trafiken mellan huvudstaden och dess flygplats.

En så gott som enig forskarvärld ger transportsektorn skulden för extremvädret.

Den enda transporgrenen som inte har några trovärdiga lösningar för framtidens transporter baserade på fossilfria och förnybara drivmedel som inte bidrar till växthuseffekten är idag flyget. Sjöfarten har flytande biogas som en tänkbar lösning, liksom segelfartyg, medan man inom flyget talar om biodrivmedel producerat med hjälp av alger.

Varken sjöfarten eller flyget övertygar, men just nu har ändå sjöfarten visat på lösningar med skepp som drivs med nedkyld naturgas, som också skulle kunna vara biogas, samt moderna datorstyrda fullriggare.

Privatbilismen är tekniskt hemma, men kräver politiskt stöd.

Järnvägen är både tekniskt och politiskt i hamn.

De tunga transporterna har kommit över tröskeln och frågan är just nu mer på planet induktiv strömöverföring eller kablar över vägen och strömavtagare på fordonen som drivs med el och dieselmotorer som körs på biodiesel.

Flyget har inte presenterat en trovärdig lösning.

Ändå får motståndarna måla upp sitt skräckscenario med förlorade arbetstillfällen och en öde glesbygd som resultat av att ökningen av antalet flygpassagerare skulle avstanna.

Faktum är att flyget har ökat antalet passagerare från 5 miljoner under ödesåret 1984 till 20 miljoner 2010 och den utvecklingen fortsätter om ingen gör något.

Om nu George Orwell haft den blekaste aning om vad som väntat hade han kunnat fixa till ett epos om ett framtida samhälle plågat av extrema väderväxlingar, ett tredje världskrig i kampen om de sista fossila energiresurserna.

Vi är på väg dit och det enda media och allmänheten bekymrar sig om är att det kan bli 200 kronor dyrare att flyga till Thailand. En flygresa som har lika stor negativ miljöeffekt för varje passagerare som hens årliga bilkörande på hemmaplan.

Politikernas miljöengagemang mer röstfiske än pragmatiskt miljöarbete

Fiaskot är inte Opels. Det är ett genuint fiasko när det gäller politikernas förmåga att enas om globala krafttag för att nå ett genombrott i kampen mot växthuseffekten och den snabba förbrukningen av jordens resurser i form av fossila drivmedel. Det är ett svek mot vår planet och kommande generationer. Framför allt så visar det hur bilindustrins tekniska landvinningar inte tas till vara av politikerna trots att de alla ger sken av att vara världens mest miljöintresserade.

I motorpressen talas det dock om fiasko för Opel som nu tycks vara på väg att lägga ner laddhybriden Ampera. Ett mycket tråkigt besked i en tid då världen behöver den här bilen. Ett ännu tråkigare besked då vi alla behöver biltillverkare som vågar satsa på ny teknik för att inte bara Sverige ska nå ett fossiloberoende inom transportsektorn. Visst kan det vara bra om vi lyckas med det målet, men vi måste få med oss omvärlden om omställningen ska få någon betydelse.

” Och fiaskot fortsätter – under de fem första månaderna 2014 såldes bara 332 exemplar, ett ras med hela 67 procent.” skriver expressen.se med anledning av att Opels planer på att lägga ner Amperan blivit kända.

Men, handen på hjärtat, vad ska biltillverkarna göra? Första gången jag såg Amperan var på bilmässan i Geneve. Då hade Opel planer på att tillverka den med en motor som gick att köra på E85. Tekniken för en riktigt bra miljöbil fanns som prototyp hos Opel.

Vad gjorde politikerna? Jo de lät sig luras av den vansinniga testcykeln för bilars bränsleförbrukning och klassificerade laddhybriderna som supermiljöbilar oavsett om de kördes på el/fossilt bränsle eller el/biodrivmedel. Misstag 1.

Idag gynnas laddhybriderna oavsett om de går 25 km eller 70 km på el. Opeln tillhör de senare. Det betyder att den blir orimligt dyr då batteripaketet för den långa körsträckan blir dyrt. Samtidigt är den också den laddhybrid som går längst på enbart el. Misstag 2.

Signalen till biltillverkarna är naturligtvis att det inte lönar sig att satsa på avancerad teknik för minsta miljöpåverkan. Det räcker med att fixa till en bil som precis klarar kraven. Bättre miljöprestanda blir överambitiöst och lär inte passera ekonomernas nålsöga. Misstag 3.

Det finns ett styrmedel som kallas koldioxidskatt. En skatt på utsläpp som ökar växthuseffekten. Kort sagt så kan man beskriva det som att de som orsakar de extremväder som vi vet kommer i kölvattnet efter den globala uppvärmningen redan nu betalar för de skador de åstadkommer. Den skatten är inte tillräckligt effektiv. Den måste justeras så att den påverkar människors val av bränsle och energi.

Det finns de som har råd att betala mer för sina bilar. Låt dem åtminstone betala mer även för den miljöskada de åstadkommer i sin statusjakt. Hälften av alla Mercedes Geländewagen som säljs i Kina är AMG-modellen med en bensinmotor på 500-700 hk och en förbrukning på mer än två liter milen. Det finns tydligen kineser som behöver mer än noshörningshorn och tigerben för att boosta sin manlighet. Expressen.se gör en annan jämförelse: ” Den dåliga försäljningen kan illustreras med ett exempel från Opels hemland Tyskland. Där har 43 Opel Ampera sålts under första halvåret 2014. Samtidigt har den dyra sportbilstillverkaren Ferrari sålt nästan dubbelt så många exemplar av Ferrari F12 i landet”.

  • Kalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • Ur Debatten: