Nyheter

Reportage

Tagg bonus-malus

Förespråka CCS, men ser inte helheten

Jag högaktar politiker som vågar ta viktiga beslut för miljön, som exempelvis bonus-/malusbeskattningen, och jag högaktar forskare som hjälper oss framåt i strävan mot hållbarhet och ett stabilt klimat. Framför allt högaktar jag Greta som säger sanningen och ser helheten. Tyvärr är det få politiker som säger hela sanningen och få forskare som ser helheten.

– Det finns många småsaker som får mycket uppmärksamhet. Bonus Malus, klimatklivet, industriklivet och projekt som laddstolpar. Allt det där skulle man mer eller mindre bara kunna stryka, säger John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och ordförande för Konjunkturrådets rapport i en artikel på aftobladet.se.

Artikeln handlar om att han talar sig varm för CCS-tekniken. En teknik där man fångar in koldioxid vid utsläppskällan och slutförvarar den någonstans där den inte ger upphov till växthuseffekt.

Jag ser inga problem med tekniken. Den känns lovande och skulle kunna innebära att vi ganska snabbt kan få ner våra utsläpp dramatiskt. Ett par intressanta noteringar är att han beskriver kostnaden i att bygga ut CCS-tekniken som lika hög som intäkterna på koldioxidskatten, vilket skulle betyda att förorenande verksamhet betalar kostnaderna för att ta bort föroreningarna. Han berättar också att hälften av Sveriges samlade koldioxidutsläpp kommer från 27 industrianläggningar och menar att vi skulle snabbt kunna halvera våra utsläpp bara genom att förse de här anläggningarna med CCS-teknik.

Det tråkiga är att hans entusiasm för sin baby, CCS-tekniken, får honom att uttryckligen säga ” Det finns många småsaker som får mycket uppmärksamhet. Bonus Malus, klimatklivet, industriklivet och projekt som laddstolpar. Allt det där skulle man mer eller mindre bara kunna stryka”.

Det uttalandet är både insiktslöst och vittnar om en så överdriven optimism inför hans syn på vad som ska göras för miljön att jag som läsare tappar tilliten till resten av hans verklighetsbeskrivning.

Vi måste, oavsett hur vi löser klimatkrisen, komma bort från vår förbrukning av den ändliga resursen fossila drivmedel. Förr eller senare är de slut. Förr än vi anar blir det nya krig om oljetillgångarna och de följs med all sannolikhet av ett storkrig den dag det verkligen blir brist på olja. Krigen förorenar mer än vad CCS kan plocka bort och krigförande nationer lägger inte pengar på miljöteknik.

Bra bonus/malus-förslag som vi gärna ser ännu grönare

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fredag 29 april lämnade utredaren Petter Classon sitt betänkande till regeringen för införande av ett bonus/malus-system för lätta fordon i Sverige. Vi har nu tagit del av förslaget och känner att vi kan sammanfatta det som ett bra och väl genomtänkt förslag som behöver förbättras ytterligare för att vi ska nå målet, den fossiloberoende fordonsflottan. Ett stort plus dock för att förslaget är så genomtänkt och verklighetsanpassat att det snabbt kan bli verklighet och därmed snabba på utvecklingen mot framtidens hållbara personliga mobilitet. Vår grundinställning är att bilen behövs och att vi nu ser tekniska möjligheter att nå målet den fossiloberoende transportsektorn.

Läs mer och kommentera »

Bonus-malus, ja tack. Supermiljöbilspremie, ja tack

Världen tycks jubla efter klimatkonferensen i Paris. Ett mycket berättigat jubel. Även om vi inte har vänt skutan än har vi i vart fall gjort en tydlig kurskorrigering mot en trevligare och mer hållbar värld. Samtidigt ställer detta krav på verkstad på hemmaplan. Vi har höga mål men saknar styrning. Jag skulle vilja säga att vi inte ens har styrfart på vår väg mot ett fossilbränsleoberoende.

Det finns ett antal frågor vi måste ställa oss. Viktigaste frågan är: Vad vill vi åstadkomma?

Fossilbränsleoberoendet är solklart, kan man tycka. Men, tyvärr saknas svaret på frågan om vi menar att vi efter 2030 inte sak ha tillgång till bränslen som är tillverkade av fossila råvaror, eller om vi ska sluta sälja fordon som drivs med sådana bränslen det året.

Att döma av målsättningen så är målet det första, men det finns ingenting som säger att vi ens har en rimlig möjlighet att nå dit. Ett mycket begränsat antal bilar som kan köras på förnybara drivmedel säljs idag. Det säljs bilar som aldrig förr och de flesta är snåla dieslar. Idag är de bilarna i särklass mest ekonomiska.

Hur går vi då vidare och vilka medel är mest effektiva?

Opinionsbildning, etiska miljöval och kundkraft i all ära, men ekonomin och eventuella förmåner för de som gör rätt val är de facto det enda som fungerar. Vi behöver bara titta på grannlandet Norge där de verkliga kostnaderna över tid är lägre för elbilsägarna, samtidigt som andra fördelar som fri parkering och tillgång till bussfilerna har varit avgörande för en massiv introduktion av elbilar.

Kombinerar vi dessa lösningarna med en medveten infrastruktursatsning med snabbladdare på strategiska platser skapar vi förutsättningar för elbilar och därmed en ökad marknad som i sin tur driver innovationer.

Är det enda vägen mot målet?

Förmodligen är det så, även om mycket talar för att vätgasen också kommer att spela en avgörande roll. Kanske den mest avgörande rollen.

Idag har vi ett system som ger ekonomiskt stöd till supermiljöbilar och lägre förmånsvärde för de som har miljöbilar som tjänstebilar. Effektiva styrmedel som lett till att vi fått många stora laddhybrider som tjänstebilar. Här skulle jag gärna se att det ställdes krav på att laddhybriderna drivs med el i kombination med ett förnybart drivmedel som biogas eller etanol för att de ska klassas som supermiljöbilar.

Vi talar om bonus-malus för att gynna bränsleeffektiva bilar.

Systemet används i Frankrike och det har lett till att så många valt snålare bilar att kostnaderna för staten har rasat i höjden. Ett problem, kanske, men ett bevis så gott som något på att systemet fungerar.

Hur går vi vidare?

Ekonomin är viktig, men det går inte att åstadkomma en förbättring bara genom att några får massor av pengar för att köpa rätt bilar. Satsningen måste vara bred och då finns det ingen annan långsiktig lösning än ett tydlig bonus-malus system. Ett sådant system gynnar alla tekniska lösningar och minskar snabbt vårt fossilberoende. Ett tydligt exempel på vad som är möjligt med bonus-malus är Peugeots SR1. Ett koncept för en GT-bil i stil med Aston Martin men med diesel- och elmotor. Hög komfort, höga prestanda och ett snyggt utseende skapat med en snål diesel, lätta material och en elmotor i ett hybridsystem. Den visades 2010 och hade kunnat vara verklighet i dag med rätt styrmedel.

Den som istället väljer en Aston Martin som förbrukar tre gånger så mycket fossilt drivmedel skulle med ett bonus-malus system tvingas betala en ansenlig summa i skatt som straff för att hen inte gör ett val som gagnar vår gemensamma miljö.

Biltillverkarna har visat att det går. Nu måste våra politiker visa att de vill mer än att väljas igen om några år. Visa att de vill styra in i den farleden som klimatmötet öppnat upp för oss alla. I väntan på den slutgiltiga lösningen, bra batterielbilar till rätt pris eller bar vätgasbilar måste vi snabbt minska förbrukningen av fossila drivmedel och då är snålare motorer, biogas, etanol, biodiesel och syntetiska drivmedel ända vägen.

Kort sagt. Supermiljöbilspremie och snabbladdare på strategiska ställen, liksom tankställen för vätgas är kanonbra, men bonus-malus med så kraftiga skillnader att det får betydelse för valet av bilar betyder mer för miljön i många år till. Dessutom kan den miljömedvetne välja bilar som fungerar i vardagen.