Nyheter

Reportage

Tagg elbilar

Jonas Lööf och erfarenheterna från Sveriges största elbilsturné

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jonas Lööf är projektledare i Projekt GreenCharge Sydost och för många ett ansikte utåt både för Miljöfordon Syd och GreenCharge. Han var under en intensiv period inför sommaren vår kontaktyta mot kommuner, landsting, medlemmar i projektet och inte minst allmänheten. Det kan vara på sin plats med en intervju med Jonas där vi alla kan ta del av de erfarenheter han och andra medarbetare i Miljöfordon Syd och GreenCharge gjorde under våren.

Läs mer och kommentera »

Banbrytande kalkyler för elbilar i Almedalen

Jonas Lööf presenterar de kalkyler som han och Daniel Hagberg, Miljöfordon Syd har gjort när det gäller elbilars användning och kostnader i kommunal verksamhet.

Jonas Lööf presenterar de kalkyler som han och Daniel Hagberg, Miljöfordon Syd har gjort när det gäller elbilars användning och kostnader i kommunal verksamhet.

Det finns många myter runt elbilen. Myter som vi gemensamt måste granska och bemöta för att elbilarna ska kunna fasas in där de är som mest eftertraktade och fyller sin uppgift allra bäst. Miljöfordon Syd kan idag redovisa siffror som på ett övertygande sätt slår fast att elbilen redan nu är överlägsen i stora delar av den kommunala verksamheten och borde kunna bli en vanlig syn i mycket av den offentliga verksamheten vi har i Sverige.

Läs mer och kommentera »

Elbilar eller elbilar?

Vi står inför ett av vår tids allvarligaste vägskäl. Det handlar inte om krig. Det handlar om personlig mobilitet, bilar alltså, och hur de ska drivas i framtiden. Det handlar inte om fossila kontra förnybara drivmedel. Det handlar om elbilar och hur de ska få med sig energin som behövs.

Läs mer och kommentera »

Bullerbyn i Metropolis

Vi svenskar har mer gemensamt med den klassiska åsnan än vad framtidstekniken har med de lika klassiska höbalarna. Vi står inför en framtid med fossilfri mobilitet baserad på förnybara drivmedel. Ett teknikskifte som kommer att kräva mycket engagemang och nytänkande, men vi engagerar oss mest och jobbar hårdast med att hitta fördelar i tekniken vi tror på och problem med tekniken vi ser som en konkurrerande teknik.

Läs mer och kommentera »

Bilbranschen enig om eldrift för framtiden

Idag talar en enig bilbransch om bilar som drivs med elmotorer som framtidens fordon. Nissan och Renault har satsat på lösningar där bilarna är eldrivna och energin lagras i batterier. Honda och Hyundai satsar på eldrivna bilar där energin lagras i vätgas som omvandlas till elektricitet i en bränslecell. GM satsar på eldrivna bilar med räckviddsförlängare i form av en förbränningsmotor, vars enda uppgift är att driva en generator som förser bilen med elektricitet när den som lagrats i bilens batterier är tömda.

Först var det tänkt att GM:s motorer skulle drivas med etanol. En mycket bra lösning ur miljöperspektiv. Så blev det bensin då etanolen inte var helt politiskt korrekt under en tid. En mindre bra lösning ur ett miljöperspektiv. Hur som helst så har Opel Ampera och Chevrolet Volt nu etablerats som komfortabla eldrivna bilar utan räckviddsproblem.

Nu har Opel tittat på den här drivlinan och hittat en lösning med en mindre och mer energieffektiv förbränningsmotor som drivs med biogas. En optimal lösning som är minst lika bra ur miljösynpunkt som bränslecellsbilen och elbilen med enbart batterier.

Samtidigt har Audi precis startat upp en produktionsanläggning för koldioxidneutral syntetisk fordonsgas och erbjuder sin gasbil A3 e-tron i ett koncept där man köper garanterad leverans av den här gasen när man köper bilen. Lite som när vi svenskar köper vindkraftsel.

De här fyra lösningarna bygger på teknik som ger oss hopp om en snar framtid där privatbilismen inte längre är vare sig en miljöbelastning eller en resursbelastning för vårt klot.

Viktigast av allt. De här tre lösningarna erbjuder teknik som gör det möjligt att bygga bilar som används på samma sätt som vi använder dagens bilar. Kågesson känns plötsligt lite efter sin tid i sitt tal om att framtiden kräver att vi anpassar oss till mindre bilar.

Varför blir det så här? Varför bygger bilindustrin inte de där logiska små energieffektiva bilarna?

Förklaringen är enkel. Vi lever i en marknadsekonomi där ett antal tillverkare slåss om kundernas gunst. Det är meningslöst att tillverka bilar som väldigt få köper. Under det decennium som vi haft privatbilism har den utvecklats till att påverka våra liv. Vi har kunnat välja att bosätta oss längre ifrån arbetet, affärerna och vännerna. Bilen har gett oss helt nya möjligheter till en aktiv fritid. Den har för många av oss till och med blivit själva fritidsintresset. Bilen är en del av vår livsstil och många av oss ger inte gärna upp det liv vi byggt upp.

Biltillverkarna inser det och dagens race går mot just bilar med så liten miljöpåverkan som möjligt men ändå samma funktionalitet som dagens bilar.

Morgondagens race kommer att gå mot bilar som erbjuder fördelar gentemot dagens bilar. Då kommer den verkliga omställningen igång. Det racet har redan börjat i och med laddhybriderna. Tyst och mjuk körning på el i städerna till mycket låga drivmedelskostnader men högre prestanda på Autobahn där både elmotor och förbränningsmotor samarbetar. De här bilarna är attraktiva och kommer att locka köpare, men de löser inte miljöproblemen och resursslöseriet förrän förbränningsmotorn går på förnybara bränslen som biogas eller etanol. Där är ännu så länge bara Opel med sitt Monza koncept.

Biltillverkarna ser idag laddhybriderna som top of the line i sina produktportföljer. Tittar vi exempelvis på Volvo så är V8-motorn borta och den ska ersättas med fyrcylindriga tvålitersmotorer och elmotorer i hybriddrivlinor. Miljövinsterna är stora med en halvering av koldioxidutsläppen eller mer beroende på körmönster. Samtidigt är de här bilarna attraktiva. Kunderna är villiga att betala för prestanda, lyx och premium. Mer villiga än att betala för själva miljövinsten. Det är här politikerna måste in och ta marknadsekonomins drivkrafter på allvar och gå in och styra upp det hela med olika styrmedel som beskattning av bilar med hög förbrukning och förmåner för de som har låg förbrukning.

Det finns dock en hake. De förbrukningssiffror som tillverkarna uppger för laddhybrider baseras på en körcykel där en stor del av körningen är korta körsträckor som görs på el. Det betyder rekordlåga värden som 0,31 liter/mil för en prestandabil som Porsche Panamera med dryga 400 hk. Långkörningar mellan exempelvis Malmö och Stockholm kommer att resultera i betydligt högre förbrukning.

I dagsläget gäller alltså elbilar för de som bara kör korta sträckor, laddhybrider för de som kör huvudsakligen korta sträckor men ibland måste köra längre sträckor. Audi A3 e-tron med syntetisk fordonsgas för den som i huvudsak kör långa sträckor. I Sverige får vi hoppas att de som kör gasdriven personbil i huvudsak väljer biogas då certifikatet som ger tillgång till den syntetiska gasen inte finns här ännu så länge.

Ännu så länge är Hyundais och Hondas bränslecellsbilar inget alternativ i Sverige då vi saknar mackar att tanka vätgas. En mack är på gång i Malmö, men det löser inte problemet.

Framtiden är elektrisk

OLYMPUS DIGITAL CAMERADen internationella bilmässan i Frankfurt, IAA, har precis slagit upp portarna för mediafolk från hela världen. Redan i går kväll höll Volkswagen Groups styrelseordförande Martin Winterkorn ett tal inför en begränsad skara journalister. Han tror på mer elektrifiering av framtidens bilar.

Läs mer och kommentera »

Elektriska drivlinor i olika fordon

Utvecklingen går tveklöst mot elektriska drivlinor. Det finns idag inget som säger emot detta. Frågan är hur långt vi ska driva elektrifieringen, hur mycket vi kan spara genom att minska vikt och luftmotstånd och vilka risker vi är beredda att ta med sämre krocksäkerhet, eller ska vi bygga ny infrastruktur som istället ökar säkerheten även med mindre och lättare fordon. Detta om det nu blir en ökad satsning på mindre och lättare eldrivna fordon.

Läs mer och kommentera »

Kom ut ur grottan kära politiker

Det räcker inte med att någon kallade Växjö för grönaste staden för en massa år sedan. Ska vi fortsätta gå före och visa på fördelarna med gröna värderingar krävs kreativitet och handlingskraft. Det är faktiskt inte svårt och egentligen inte speciellt dyrt heller. Det gäller att lyfta ögonbrynen och skåda ut över alla de möjligheter som fordonsutvecklingen ger infrastrukturplanerarna. Den här våren har nya rekordsiffror för koldioxidinnehållet i atmosfären uppmätts, vi vet att det betyder risker för extremväder. Oljan är en begränsad tillgång och mycket pekar på att vi redan passerat den maximala oljeutvinningstakten.Vi vet med andra ord vad som väntar oss både vad det gäller vädret och oljepriserna liksom stabiliteten i vår omvärld. Vi står inför flera hot men vi står också inför en teknikutveckling som erbjuder både en stabilare värld med mindre miljöförstöring och i många fall betydligt högre livskvalitet.

Växjö är en typisk mellanstor svensk kommun med stora obebyggda områden och en hel del kulturmark runt centralorten. Här finns flera mindre orter inom pendlingsavstånd. Ett typexempel är Rottne som har bra bilvägsförbindelse och långa sträckor av bra cykelväg. En pendlare bosatt i Rottne har inga som helst problem att göra sina dagliga resor med elbil eller elskoter. Eller varför inte med cykel. Skippa ett träningspass på kvällen och ta cykeln till och från jobbet i Växjö istället!

– I have a dream, sa en gång Martin Luther King.

– There´s nothing left to try, there´s no place left to hide, sjunger Madonna och fortsätter: creation comes when you learn to say no.

Det är dags att sätta ner foten och säga nej till fortsatt utarmning av vår planet och Växjö har ett stort ansvar att gå vidare som föregångare i strävan mot ekologisk balans.

Jag har en dröm. En dröm om ett samhälle där människovärdet står i centrum. Ett samhälle där livskvaliteten är viktigare än både BNP och tillväxt. Ett samhälle där utarmning fått ge vika för balans och konkurrens fått ge vika för solidaritet. Det samhället är fullt möjligt idag. Det är fullt möjligt i en kommun som Växjö. Det är till och med så att Växjö tillsammans med andra kommuner runt om i sydöstra Sverige är den idealiska platsen för att ta nästa steg och förverkliga ett framtidssäkert samhälle  där infrastrukturen byggs upp med förnybarhet och miljövänlighet som viktigaste baskrav och förhöjd livskvalitet och trygghet som mål.

Är drömmen möjlig? Ja, faktiskt. Det märkliga är att ingen har tänkt de här tankarna i en värld där så mycket kretsar runt resurstillgångar, extremväder och kampen om oljan. De enda förklaringarna jag kan se är att drömmen känns för bra för att vara möjlig och att vi har svårt att förstå hur teknikutvecklingen påverkar våra livsval och vår infrastruktur. De flesta stadsplanerare lever kvar i tron att vi måste förtäta städerna och mota ut bilarna. Väldigt få tycks förstå potentialen i nya eldrivna fordon. Faktum är att det är just här i vår region som vi har de mest gynnsamma förutsättningarna för att bygga upp ett hållbart idealsamhälle.

Vad krävs för att förverkliga drömmen? Grunderna är en hållbar och koldioxidneutral elproduktion, ett samhälle byggt för att premiera hållbara och koldioxidneutrala transporter samt en infrastruktur där största möjliga hänsyn tagits till samtliga invånares önskemål för högsta livskvalitet.

Låt mig ge några exempel. Man kan vara bilintresserad, hästintresserad, hundintresserad, idrottsintresserad, friluftsintresserad eller musikintresserad. Oavsett vilket så höjer det livskvaliteten att få ägna sig åt sitt intresse och det finns ingenting som säger att vissa intressen inte är förenliga med kraven på koldioxidneutralitet och hållbarhet. Några vill ha tillgång till betesmark för hästar, några vill ha tillgång till garage och andra vill ha tillgång till rekreationsområden med idrottsplaner eller löparspår. Några vill bo i centrum med nära tillgång till musikklubbar och replokaler. Andra vill bo på en hästgård på landet och några vill bo i centralortens ytterområde med tillgång till verkstäder. De allra flesta vill ha möjlighet att förflytta sig mellan bostad, arbete, affärer och fritidsintressen så smidigt och billigt som möjligt. Allt är lösbart med den teknik som finns tillgänglig idag.

Det krävs bara kreativitet, kunnande och en seriös vilja att vara med och leda utvecklingen mot framtidens samhälle.

Tar vi en gigantisk passare och ställer in den på sex mil för att rita en cirkel runt Växjö, Ljungby, Kalmar och Karlskrona så visar det sig att vi täcker in så gott som hela sydöstra Sverige. De flesta av dagens elfordon klarar av de här sex milen. Vi kan med dagens teknik åka elskoter eller elbil utan problem. Vi kan unna oss att bo på en hästgård och ändå åka in till våra bilintresserade vänner och jobba med den etanoldrivna rallybilen i verkstaden på industriiområdet

– Men vad f-n, skulle Berglings karaktärer i Svenska Dagbladet kontra med. Jag ska till faster i Aborrträsk i sommar. Det tar månader med en elbil.

– Jo, visst kan det ta ett par veckor att åka elbil 120 mil i ett Sverige med väldigt få snabbladdningsstationer, svarar jag i min härliga dröm. Men, och det är ett viktigt men, det finns laddhybrider. Det går att hyra en bil. Det går att åka tåg. Det viktiga är bara att idealsamhället är uppbyggt så att det är smidigt att ta elbilen till stationen och ställa den på laddning där medan man åker till faster i Aborrträsk. Det är också viktigt att den som vet att han/hon måste åka långt ibland väljer en laddhybrid som går att köra på el i tätort och förnybart biodrivmedel de långa sträckorna.

I min dröm är alla kransorter runt centralorten och centrum i centralorten reserverade för fordon med elektrisk drivlina. Detta för att ge en bättre luftkvalitet, lägre ljudnivå och billigare samt hållbara transporter, vilket betyder att vi har råd att förflytta oss och att vi kommer att ha råd att göra det i framtiden.

Vad behövs? det fanns en tid då framtidsorienterade politiker och uppfinnare talade sig varma för spårtaxis. Små spårbundna eldrivna fordon på egna spår. Ett tredje transportsystem som skulle förfula våra samhällen och kosta ordentligt med pengar. För att min dröm ska förverkligas behövs egentligen inte mer än att vi bygger områden som reserveras för elfordon och transportvägar mellan dessa och till centralorten. Något i stil med det som redan idag finns mellan Växjö och Rottne.

Kom igen gubbar och kärringar i kommunstyrelsens bänkar. Ladda om, öppna ögonen och slå världen med häpnad igen. Vi kan, vi bör och vi vill vara den del av världen som leder utvecklingen mot ett grönare och hållbarare samhälle. Släpper vi den paniska oron för att lita på ny teknik, slutar vi se problem och istället se möjligheter med ny teknik och inser vi att den nya tekniken egentligen gagnar oss och vår livskvalitet mer än invånarna i världens megastäder kan vi till och med vända trenden där allt fler trängs i just megastäderna.

– You´re froozen when you´re heart is not open, you´re so consumed with what you get, sjunger Madonna i en annan låt.

Elbilsdagen i Älmhult slog rekord

Elbilsdagen började med att Elizabeth Peltola, centerpartistiskt kommunalråd i Älmhult, Thomas Carlzon, VD på IKEA AB och Jonas Lööf, Miljöfordon Syd samt Greencharge Sydost invigde mässan

Intresset för elbilar bara ökar från år till år och det syns inte minst under den årliga elbilsdagen på IKEA i Älmhult. I år var det nytt rekord i antalet deltagare och i antalet utställda fordon.

Läs mer och kommentera »

VW Up blir eldriven idag

VW:s minsting, up, visas idag upp i en helt eldriven version. Optimerat lägre luftmotstånd, däck med lägre rullmotstånd och annat bidrar till att bilen klarar en räckvidd på 15 mil med fulladdat batteri. Snabbladdning är den stora nyheten på bilen som förväntas få ett attraktivt pris.

Läs mer och kommentera »

Vi är redo men inte motorjournalisterna

Många av dagens svenska journalister ser inte möjligheterna utan klamrar sig likt en unken kedjerökare fast vid det de begriper.

Efter ett trevande 2012 har vi nu etablerat oss i ett lovande 2013. Lovande på så vis att teknikutvecklingen när det gäller fordon har hittat rätt spår mot framtiden. Fordonstillverkarna tycks vara övertygade om att elektriska drivlinor är framtiden. I första skedet i form av laddhybrider där eldrivningen erbjuder fördelar som fyrhjulsdrivning, bättre prestanda och ljudlös körning på enbart el. Detta i kombination med bättre miljöprestanda. I ett senare skede i rena elbilar och bränslecellsbilar.

Ännu så länge är laddhybriden lite av bilvärldens Colombi ägg som erbjuder en rad fördelar. Samtidigt öppnas dörrem för rena elbilar där Tesla S står i särklass med en räckvidd på 45 mil, komfort och prestanda i jämförelse med en påkostad mellanklassbil och en utmärkelse till Årets bil 2013 av amerikanska Motor Trend. Laddhybriden kan också kombineras med E85-motorer eller biogas-motorer.

Bilar med E85-motorer eller biogas-motorer finns redan i ett brett utbud, så det finns egentligen ingen ursäkt att köpa en bil som inte har riktigt bra miljöprestanda. Den enda ursäkten för en bilköpare är tyvärr att de lätt påverkas av populistisk, oseriös och direkt vilseledande journalistik. En journalistik som tyvärr förvirrar läsarna och kan leda till en onödigt utdragen miljöbilsintroduktion samtidigt som de tillverkare som investerar stora summor i teknikutveckling mot bilar med mindre miljöpåverkan inte får igen kostnaderna och i sämsta fall avstår utvecklingen och satsar på det idag sämsta miljöalternativet, dieselmotorer.

Många av dagens svenska journalister ser inte möjligheterna utan klamrar sig likt en unken kedjerökare fast vid det de begriper.

Samtidigt som utvecklingen nått ett läge där vi kan producera ren el med vindkraft, vågkraft och vattenkraft och använda den till elbilar som har både prestanda och säkerhet som matchar merparten av dagens bilar matas vi med insiktslös hallelujah-journalistik där miljöbilar ömsom höjs till något de inte är eller sablas ner till oanvändbarhet. Allt i kommersialismens namn. Det gäller att få klick på sin hemsida och då tar man till rubriker som lockar. Jag var inne på bytbil.com och tittade lite.

Bilen som går på luft, Elbilen är sämre för miljön än dieseln, En amerikansk pickup som går på 0,24 liter/mil. Allt är bara rubriker utan innehåll till texter som är inkompetent översatta eller bara manipulerade för att locka läsare. Ingenting, absolut ingenting stämmer. Som extra krydda tar de upp ett unikt världsrekord i att bränna däck. Att någon överhuvudtaget sysslar med detta i en tid då vi vet att miljön är sårbar är i sig sjukt. Än värre att det uppmärksammas av media.

Låt mig ta några exempel. Peugeots lufthybrid sägs kunna spara 80 % bränsle i stadstrafik. Läser man den tekniska beskrivningen från Peugeots tekniker så säger de att man kan återvinna 80 % av den energi som går förlorad vid inbromsning. Bilen hyllas med hurtiga rader om att den går på luft, när sanningen är att den använder en förbränningsmotor och en kompressor som tar tillvara den rörelseenergi som en gång byggts upp av förbränningsmotorn. En realistisk siffra är att den kan spara runt 10-15 % i normal svensk körning, vilket i sig inte är något att förkasta. Tyvärr nämns inte svenska Cargine som är pinonjärer inom området lufthybrid och har tagit fram en ännu effektivare konstruktion.

Den amerikanska laddhyrid-pickupen sägs gå att köra i vardaglig körning på 0,24 liter/mil trots fyrhjulsdrivning och en V8:a på över 400 hk. Direkt vilseledande då detta enbart går att åstadkomma under kortare körning där större delen av körningen görs på enbart el. Definitivt inte i vardaglig körning. All tillgänglig information idag visar att det är påtagliga effektförluster i ladddhybridsystem där förbränningsmotorns enda uppgift är att producera el och att då använda en motor med cylindervolym på 5,3 liter kan i bästa fall beskrivas som en flört med V8-talibaner. Allt annat är bara dumhet. En resa Malmö-Stockholm med den här bilen lär betyda en förbrukning på runt 1,5 liter/mil.

En lång artikel där elbilen betraktas som större miljöbov än en snål diesel avslutas med påståendet att elbilen är renare än dieselbilen enbart om den körs på förnybar el. Detta efter ett förvirrat resonemang som går ut på att tillverkningen av batterierna producerar så mycket koldioxid att det motsvarar ett CO2-utsläpp på 74 gram/km och att det idag går att köra en snål diesel med lägre CO2-utsläpp. Kväveoxider, partiklar och det faktum att dieseln inte är förnybar lämnas därhän. Inget sägs heller om att batterierna är nära nog helt återvinningsbara. Sanningen är att vi snarast måste komma bort från de icke förnybara drivmedlen och att vi under en period kan tvingas acceptera att elfordonen inte är optimala miljölösningar så länge de körs på el producerad på sämsta sättet, men att vi kan utveckla elproduktion och elfordon samtidigt.

Kort sagt: svammel skrivet av någon som inte förstår vad han/hon skriver utan snällt rabblar pressreleaser producerade av en bransch som är i kris där vissa företag inte klarar av att hänga med i utvecklingen utan överdriver mer än vanligt i sina releaser.

Tanken går till en dag i Göteborg för mer än tjugo år sedan. Idag knackar vi på dörren till transportlösningar som betyder att himlen inte kommer att förmörkas av dieselpartiklar och koldioxid.

 

En liten man i en svag ljuskägla på scenen.

” Mama, take this badge off of me

I can’t use it anymore.

It’s gettin’ dark, too dark for me to see

I feel like I’m knockin’ on heaven’s door.”

Det var Bob Dylan. Det var i Göteborg.

Det är idag. Det är bilismen och vår gemensamma framtid speglad i svensk media.

Mama, take this transportation off of me

I can´t use it anymore

It´s getting to dark, too dark for media to understand

I feel like I´m knockin´on heavens door.”

Jo, vi knackar på himmelrikets dörr.

Dagens bilism behövs inte längre

Dagens bilism är dömd till undergång och mörkret ser vi redan i städer som Peking där himlen förmörkas av en bilism som bygger på dagens teknik. En teknik som vi vet är dödsdömd, som vi vet hur vi ska göra för att frigöra oss ifrån, men som försvaras intill infantilitetens gräns av rädda och okunniga skribenter.

Elbilarna i media

En olycklig Tesla-ägare har drabbats av ett dyrt batteribyte. Gävle kommuns energibolag, har tvingats sälja Think-bilar som skrot då det inte längre fanns någon som kunde reparera dem. Två elbilsnyheter som snabbt fångades upp av Teknikens Värld, Sveriges näst största motortidning, och samarbetspartnern expressen.se.

Fokus låg på den höga kostnaden för batteribytet och slarvet med skattebetalarnas pengar. Så långt är allt väl. Det finns ett visst mått av konsumentjournalistik i det hela. Tyvärr ligger det en tydlig fokus på att det är just elbilar som kostar mycket pengar. Klassisk svensk rädsla för allt som är nytt.

När det blev förbjudet med bly i bensinen skrev den samlade motorpressen att det skulle bli dyrt med många havererade motorer. Etanolen har fått stå i skamvrån när det gäller arbetsmiljön i producentländerna och konkurrensen med matproduktionen. Biogasen har i huvudsak uppmärksammats för bristen på gas och köer på mackarna samt korta räckvidder.

Det ligger lite i sakens natur att nyheter ska granskas, men det blir väldigt fel när problemen inte ställs i relation till vad som gäller för traditionell teknik.

Killen som köpte sin Tesla och glömde läsa hela instruktionsboken fick batterierna förstörda då de stod urladdade över vintern. Nya kostade 330 000 kronor. Hade han istället köpt Mercedes Lyxsportbil SLS-AMG och missat att läsa avsnittet om glykolhalten i kylvätskan kunde motorn spruckit under vinterförvaringen och kostnaden hade blivit i stort sett densamma.

Kommunen som köpte ett antal Think gjorde naturligtvis det i tron att tillverkningen skulle fortsätta. Inte minst då svensk motorpress i flera artiklar beskyllde Volvo och Saab för att inte hänga med i utvecklingen när försäljningen gick ner men norsk elbilstillverkning gick mot strömmen och anställde svenska bilbyggare.

Oavsett om det är en elbilstillverkare eller någon annan tillverkare som går i konkurs så blir det problem för de som köpt produkterna.

Gävle kommuns energibolag körde i vart fall bilarna några år och lät kommunens invånare testa dem. Man lärde sig en del om elbilar, batteriladdnin