Den hållbara staden är inte längre en utopi

Vi får dagligen veta att klimatet inte klarar dagens biltrafik, att städerna inte klarar dagens biltrafik och att vi måste ha färre och mindre bilar. 

Är det verkligen så? 

Måste bilismen bort eller räcker den omställning till hållbara drivmedel som vi är mitt uppe i? Bilar som drivs med fossila drivmedel är definitivt på väg bort och seriösa eldrivna bilar med bättre utrymme, bättre säkerhet och bättre prestanda finns redan.

Min uppfattning är att vi måste se verkligheten och anpassa oss till den. Det är först då vi kan få ett momentum där mänskligheten strävar mot samma mål. Kort sagt så når vi målet om målet är eftersträvansvärt. Vi får inte alla med oss på båten med hot om inskränkningar och fördyringar. 

Jag var på ett möte med reformisterna där deras talare Patrik Lundquist flera gånger upprepade påståendet att en omställning till ett samhälle där vi får ner klimatpåverkan så att vi klarar klimatet kommer att kosta men är nödvändig. Frågan om vad det kostar att inte ställa om klimatet väcktes tyvärr inte. Vi ser idag att vi har omfattande skogsbränder och översvämningar på grund av klimatförändringar så nära som i Tyskland. Glaciärer som smällt bort skapar torka och ofruktbar mark i Sydamerika. Det mesta talar för att det blir dyrare att inte ställa om och ju längre vi väntar desto högre blir notan.

Tyvärr talas det allt för mycket om uppoffringar och kostnader när det gäller klimatarbetet. I stort sett ingenting om de förbättringar i livskvalitet som en medveten omställning kan skapa. Titta på ”Woven City” i Japan. Tänk på minskad ljudvolym och bättre luftkvalitet om vi får bort förbränningsmotorer och energiproduktion baserad på kol.

Tyvärr så hör vi orden: ”Vi kan inte” när det gäller så mycket av vår framtid.

Vi kan inte få fram el till alla elbilar.

Vi kan inte tillverka tillräckligt många batterier till elbilar

Vi kan inte producera tillräckligt med biodrivmedel

Vi kan inte satsa på vätgas för det är inte tillräckligt energieffektivt

Vi kan inte bygga snabbtåg för det skapas CO2 när betongen tillverkas

Allt detta är enskilda invändningar som det finns många argument emot. Det planeras ett 20-tal nya serverhallar i Sverige. Amazons största serverhallar är dimensionerade för en elförbrukning på upp 500 MW. Driften av fyra stora serverhallar förbrukar lika mycket el som om alla personbilar och tunga lastbilar i Sverige körs på el. Läs artikel om serverhallar eller elbilar

Just därför är det så viktigt att någon vågar visa på möjligheterna i framtidens samhälle och det var precis det som aktörerna på konferensen ”Zero City gjorde”. 

Toyota talade om vätgas som drivmedel och sitt projekt ”Woven City”. Toyotas Tatsuya Namura beskrev väldigt tydligt värdet av en energiförsörjning baserad på vätgas. Han berättade att det under 2017 stängdes ner vindkraft som kunde producerat 5,5 TWh el enbart i norr Tyskland på grund av att elnätet inte kunde ta emot all energi producerad när vindkraften gick för fullt. Den elektriciteten kunde ha använts för att producera vätgas som räckte till årsförbrukningen av vätgas för över en miljon Toyota Mirai.

Mats W Lundberg, hållbarhetschef på Sandvik berättade om deras högt ställda krav på omställning till klimatneutral verksamhet och deras samarbete med bildelningstjänsten Kinto som möjliggjorde att ett antal vätgasdrivna Toyota Mirai stod till förfogande utanför bolagets huvudkontor och att det fanns möjlighet att tanka dem med vätgas där.

Mariestads kommun berättade om sin vätgassatsning och Caetano var där och visade upp sin vätgasdrivna buss.

Mer nedskalat till vår närhet så var Växjö med om en viktig miljösatsning när det gäller betong, en satsning som ändrar förutsättningarna för byggandet av snabbtågsbanor. Peab Anläggning sänkte CO2-utsläppet från betongproduktion med 50% genom att för första gången använde 50% merit i cementen.

Idag har vi i Sverige teknik för att producera både stål och cement med så gott som noll i utsläpp av CO2 och vi har projekt för CCS (Carbon Capture Storage), alltså koldioxidåtervinning. Läs mer om ett isländskt CCS-projekt. Kronobergs län har koldioxidlagring som ett regionalt mål. Kanske dags för Växjö att återvinna titeln ”Europas grönaste stad”.

På tal om städer så var Spacescapes Alexander Ståhle en av föreläsarna på konferensen ”Zero City”. Han talade om framtidens stadsplanering där vi står inför valet mellan ekologisk stadsplanering, högteknologisk stadsplanering eller att fortsätta som idag. Ekologisk stadsplanering handlar om grönytor och satsning på cykelbanor samt gångbanor i våra städer, medan alla former av bilar mer eller mindre bannlyses.

Högteknologisk stadsplanering handlar om självkörande koldioxidneutrala fordon, drönare och smarta gator som kommunicerar med stadens invånare. Fortsätta som idag skulle betyda trängsel, luftföroreningar och aggressiva bilister. En beskrivning med tydliga lobbyinginslag, men med ett stort mått av sanning.

Putsar vi på Alexander Ståhles framtidsvision skulle vi kunna skapa en vision av morgondagens samhälle som ett klimatsmartare samhälle med mer grönytor, elbilar och självkörande fordon som binder samman personlig mobilitet med boendet, kollektivtrafiken och så vidare. Ett samhälle med klimatneutral energiproduktion och högre livskvalitet. 

Men, och det är viktigt, detta står inte i konflikt med personlig mobilitet. Vi måste bara tillverka och driva våra fordon på ett hållbart sätt och där är vi rent tekniskt idag. Vi måste bara skala upp det. Samtidigt måste vi lära oss att använda bilen bara där den gör våra liv lättare. Vi kanske inte ska se bilen som en statussymbol, men vi måste acceptera att det finns en mängd olika sätt att använda bilen.

Privatbilen är här för att stanna och den måste fungera i vardagen. Vi måste bara skapa en ny ännu bättre vardag med högre livskvalitet, och det går. Vi måste omvärdera bilen och bygga ett samhälle där olika trafikslag samverkar istället för att konkurrera. Det visade flera aktörer på konferensen ”Zero City” på Tekniska Museet”.